EU: s organiska tätning

De som uppmärksammar ekologisk mat i EU måste ofta kämpa sig igenom en djungel av kvalitetsförseglingar och etiketter runt ekologiska eller ekologiska produkter, utan att veta vad som ligger exakt bakom dem. För att ge konsumenterna tydlighet och konsistens på den europeiska livsmedelsmarknaden för ekologiska produkter, lanserade EU sin egen miljömärke i juli 2010.

EU: s miljöförsegling

Det stjärnformade bladet på en grön bakgrund är avsett att identifiera livsmedel som har producerats enligt en EC-organisk reglering. Vid ett tillfälle, så hoppas ett stort antal olika förseglingar försvinna och endast EU-sälet kommer att gälla.

Men det kan inte förväntas för tillfället. Eftersom kvalitetsmärkningarna av odlingsföreningar och detaljhandelskedjor inte bara är framgångsrika varumärken, men ofta står för mer organiska.

Eco och Bio: skyddade villkor

Den goda nyheten för alla konsumenter är: Där "eko" är på är det också "eko" i det. Förutom "organisk", "organisk" eller "organisk", är termen skyddad av EC Organic Farm Regulation och kan endast användas om produkten är tillverkad av 95% ekologiska ingredienser.

Motsvarande mat från "kontrollerad odling" överensstämmer inte automatiskt med EC Organic Regulation. Detsamma gäller missvisande termer som "naturligt befruktade", "miljövänliga" eller "obehandlade".

Många bio-sälar

Eftersom beteckningar i sig inte alltid ger en indikation på om de egentligen är ekologiska produkter, bör kunderna uppmärksamma de tryckta kvalitetsmärkningarna. Här skiljer man mellan sälarna av odlingsföreningar som Bioland, Demeter eller Biopark samt de många organiska märkena av stormarknader.

Även om föreningar kan vara övertygade om att livsmedel uteslutande kommer från medlemmar av föreningen, kan ingrediensernas ursprung i organiska märkesprodukter inte längre entydigt förstås. Det är dock garanterat att sådana produkter åtminstone har producerats enligt EU: s organiska riktlinjer.

Bio-säl i Tyskland

Endast i Tyskland finns över 100 organiska etiketter. Under 2001 introducerade konsumentskyddsminister Renate Künast det som idag är det mest kända tyska miljömärket: den honungskakaformade "Künast" -tätningen från staten. Även om det är den mest använda organiska tätningen på den tyska marknaden, kunde den inte förskjuta andra miljömärken och organiska märken.

Anledningen till detta är de mycket strängare kraven för odlingsföreningar och snabbkedjor om deras ekologiska produktion. Till exempel kräver de flesta föreningar att hela tillverkarens verksamhet är organisk. Å andra sidan, för att få EU-sälen, är ekologisk partiell förvaltning tillräcklig. I djurskydd eller foderproduktion kräver föreningarna ofta högre krav än vad som helst av EU: s krav.

Starka kontroller på ekologiska produkter

För jordbruksföreningar och näringsidkare har deras sälar blivit en ekonomisk handelsvara som har konsumenternas förtroende. För att inte skada varumärken och föreningen utförs också mycket strängare kontroller. Förutom de juridiskt nödvändiga inspektionerna, kontrollerar föreningar dessutom kvaliteten på sina produkter inom föreningen.

Denna åtgärd bidrar också till förtroendeskapande, så det kan antas att i framtiden, förutom EU Bio-Siegel, även olika logotyper kommer att finnas kvar på produkterna.

Ursprung av ekologiska produkter

När allt kommer omkring är livsmedelsingrediens ursprung åtminstone något mer genomskinligt. Med införandet av den nya EU-logotypen är märkning nu obligatorisk, vilket ger information om huruvida en produkt helt eller delvis kommer från EU. Endast om alla ingredienser kommer från ett enda land kan ursprungslandet anges.

Konsumenterna bör dock hålla ett öga på det. På grund av att ekologisk yoghurt med importerad mjölk från Frankrike samt flown-in frukter från Spanien är inte riktigt ekologisk även med djurskydd och osprayad frukt. Dessutom är mat under lång transport och skörd i det omogna tillståndet inte försumbar i kvalitet.

Dela med vänner

Lämna din kommentar